Barnvagnar
Jag vill ha en vagn som är stabil, ett måste är att den ska ha 4 hjul då jag har hund och det känns bäst att den inte kan tippa omkull. Den ska tåla en del med, det lär bli mycket ut och in med barnvagnen.
Ska man skaffa en liggvagn och sedan byta ut den när barnet börjar sitta? eller Ska man skaffa en kombivagn som man kan ha längre, där både liggdel och sittdel finns och mer anpassade för mindre barn? eller Ska man skaffa sig en sittvagn och köpa en liggdel till?
Mycket tankar men jag är ändå säker på vad jag vill ha men det är några månader kvar tills vi ska köpa vagn! Men det är bra att det finns många val att välja mellan, och vi alla har olika behov och åsikter så det är bra.. Hoppas alla ni som köper vagn är nöjda med era beslut!
Pojke eller flicka?
Hmm det är frågan, oavsett vad så spelar det absolut ingen roll.. Vi är lika glada för vad det än blir, det är vårt egna kött och blod vi väntar på, längtar efter något fruktansvärt <3
Men sen har vi vår kära familj och släkt som har önskemål. Min släkt vill att det ska bli en pojke, min mamma, syster, fastrar, mostrar, mor och far föräldrar. Vi består mesta dels av flickor på vår sida, endast en halvbror i pojke. Så nu vill de vi ska bryta traditionen, om man kan kalla det en tradition, och föda fram en pojke. Medans min sambos släkt vill en flicka. För alla de först födda är endast pojkar, på både hans mammas sida och hans pappas sida, så nu vill de vi ska bryta deras tradition och få en flicka. Det är mycket krav från våran släkt ;) På skämt och sido så får vi helt enkelt se. Alla är givetvis glada för vår skull, att vi ska bli föräldrar och att de ska komma lite småbarn nu i släkten, så vi får se vad som kommer i sommar!
Efter mycket om och men...
Vi båda ville veta barnets kön, det har vi velat sedan vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar. Men igår natt när jag ändå inte kunde somna så pratade vi och jag fick min sambo att öppna sig och då sa han att han faktiskt inte ville veta könet. Att han ville det skulle bli en överraskning när barnet väl kommer. Och att han hade inte sagt något till mig för han visste hur mkt jag vill. Men när jag fått sett hans lycka och hur han kände, så kände jag lite samma sak. Vi kommer inte ta reda på vad det blir för kön. Jag har funderat och känt efter och så kommer det bli. Jag vet att jag hade aldrig kunnat dölja barnets kön om jag hade tagit reda på det och inte min sambo. Så nu har vi bestämt oss!
Så det får bli neutrala färger som denna dress, hur söt som helst.
Morning sickness
Så det bästa är egentligen bara att vänta på att spy, sedan är det värsta över på morgonen. Sedan kommer illamåendet som sitter i hela dan. Jätte kul måste jag säga. Men i slutänden så kommer det något underbart ut av allt detta + att barnmorskorna säger att så länge jag spyr så vet man garanterat att bebisen mår bra..
Uppdatering - Läkarbesöket
Nu är vi hemkomna ifrån läkaren. Och såhär ligger det till.
Jag är nu sjukskriven veckovis. Alltså en vecka åt gången. Och då blir det vila och bara göra det jag känner ork till + att jag har fått lite tabletter mot mitt illamående. De ska jämna ut illmåendet, dock får de inte stopp på kräkandet men det börjar bli en vana nu. Jag hade gått ner i vikt, men inte så pass att de var oroliga för mig. Jag är nu i vecka 12 + 6 och det borde vända nu snart..
Men jag står ut, för jag vill att bebisen ska må bra och ha det bra i magen så jag gör allt för han/hennes mående och hälsa. Jag har järnbrist men det ska jag inte börja med ett par kosttillskott förens jag slutat spy, det lönar sig inte annars att ta dem nu..
Nu var det någon vecka sen jag tog en bild på magen, men det börjar synas lite iallafall.
Vecka 11 + 0
Nervös
Jag halvligger nerkrypt i soffan och gosar med Gizmo.
Jag är smått nervös inför läkarbesöket imorgon. Vi ska undersöka en del och det lär bli en det provtagningar men det ska nog gå. Alla hormoner i kroppen gör det inte bättre heller men stödet ifrån sambon så ska jag nog klara mig. Nu återgår jag till min koma position, mår inget vidare och är riktigt trött.. Godkväll!
Babylycka <3
Jag och min sambo väntar på vår bebis som trivs super bra i magen. Vi är så oerhört glada och jag går jämt och klappar på magen och bara ler. Jag känner mig så lycklig hela tiden och min sambo är på mig hela tiden. Vad jag ska äta, när jag ska äta, klappar på magen och egentligen tänker på allt åt mig :) Vilket känns oerhört skönt då jag känner mig smått senil sedan jag blev gravid.
MEN.. Nu kommer det tråkiga MEN:et.. Jag har då sedan jag varit gravid i 3 veckor mått skit. Jag har spytt sedan dess och det gör jag än. Får inte behålla mycket mat och vätska. Jag har varit inne på akuten, förlossningen och sjukhuset flera gånger och min kropp har tagit illa vid det. Bebisen mår utmärkt, men i och med att barnet tar allt före mig och ger mig restprodukterna, vilket inte är mycket, så har jag inte mycket energi. Imorgon är det dags för ännu ett läkarbesök och vi ska undersöka en del frågetecknen och se om vi kan komma på någon lösning åt mig.
Ja jag har testat flera olika tabletter mot illamående, armband ja jag vet inte allt. Men inget fungerar för mig. Men förhoppningsvis så ska det börjar smått försvinna nu. Jag går in i vecka 13 + 0 på lördag och nu borde det försvinna tycker jag.
Men annars är vi så lyckliga och nu kommer självklart bloggen handla om graviditeten med, jag menar jag bloggar om allt som jag gillar och jag gillar min bebis <3 Har fått en del förfrågningar ifrån de som vet om det att jag ska blogga om babylyckan så det kommer jag göra, men annars blir min blogg detsamma..
Bilden från ultraljudet idag <3