Vecka 37
Magen är fortfarande lika rund framifrån och från sidan så är den "liten". Men sedan bebis fixerad sig har jag kunnat andas mycket lättare då magen sjunkit en del. Jag har inte fått fler bristningar. Har bara de som sitter på höfterna och någon mellan blygbenet - naveln. Men de kliar och samtidigt ömmar något fruktansvärt på magen, så jag smörjer magen ofta för det underlättar lite iallafall.
Jag anser att bebis får komma från och med idag, vilken dag som helst. Fast samtidigt så vill jag ändå att hon/han ska växa till sig lite mer. Bebis är lite mindre än normalt och skulle behöva växa på sig, men överlever att födas nu. Och om jag ska vara ärlig så känns det som bebis försöker trycka sig ut, den där smärtan mellan benen och i nedre delen av magen. Bebis har definitivt lugnat ner sig rejält i magen, kan känna hur h*n sträcker på sig och får något ryck och sparkar till, men annars är det väldigt lugnt.
Samtidigt som det är såååååå jobbigt nu, speciellt de sista veckorna så är det ändå helt underbart att bära på sitt barn. Jag och bebis är ETT nu så länge h*n ligger i magen, sen delas vi och då blir vi ETT med både sambon och hunden. Vår egna lilla familj, som jag älskar mer än något <3
Även om smärtan är jobbig så blir jag ej förskräck av att vara gravid och kommer definitivt skaffa fler barn, om några år självklart. Nu vill jag bara invänta denna lilla skatt och få känna på flera sömnlösa nätter men massor av kärlek!
Precis, man planerar och sätter sig in i de så de skulle bli lite snopet om det visar sig vara en liten grabb istället :P
Spännande! Vi velade lite om vi skulle ta reda på eller inte men det slutade med att vi blev för nyfikna och inte kunde hålla oss :)
Spännande med bara 27 dagar kvar till BF! Det är så att man blir lite avis.. Jag har ca dubbelt så långt kvar!
Sv: och med "efter midsommarhelgen" menar du? ^^ säg gärna ett datum så jag kan skriva in det i listan :)
Gud vad fin magen är, nu är det inte långt kvar :)
Gott att bebis lugnat ned sig. Lilla Alfred levde rövare ändå tills slutet o han vägde 4175,då kan du förstå att jag trodde mig ha brutit ett eller flera revben tillslut.Jisses vad ont jag hade!
Slutet var som jobbigast tyckte jag men man får försöka ta dag för dag o blicka framåt.
Åh det går superb med hundarna, de förstår och är jätte försiktiga kring Alfred. Tur man har vettiga hundar annars hade det aldrig gått!
Angående kortet så använder jag ett kanonlätt gratisprogram som heter Photoscape för oss lite lata som inte riktigt orkar lära oss Photoshop;)
Oj va mysigt det ser ut.. kollade just på mina magbilder från slutet och saknar faktiskt den härliga magen. Längtan efter barn nr2 kommer smygande tillbaks ju fler gravidmagar man ser, haha :)
Härligt med magar =) snart e den ute =) hehe. Jessica
