Förlossnings historia
Jag tänkte svepa ihop, medans Malva sover, en kort och enkel förlossningshistoria.
Jag kommer att vara ärlig och döljer inget. Jag kommer berätta hur det gick för mig. OBS! Det betyder inte att det kommer gå så för dig, tänk på att vi människor är olika, så är förlossningarna med!
Tisdag den 7 juni vaknade jag runt kl 4 på natten av att jag kände mig otroligt kissig. Jag gick till toan och när jag var väl var inne i badrummet kände jag hur jag blev lite konstigt varm på insidan av låren. Inser då att vattnet började sipra. Hann inte gå så mycket längre innan det kom mer och fick ta på mig en binda. Några timmar senare gick det mer vatten och jag fick ringa förlossningen. De ville jag skulle komma in och undersöka mig. Det blev några timmar på förlossningen och fick sedan åka hem ( jag fick en tid till onsdagen för en kontroll av vattenavgången). Senare på natten hade jag värkar som kom en gång i halvtimmen, var jätte trött och fick ingen sömn. Så in till förlossningen igen för sömntabletter och en tablett som "stannar" upp värkarna.
Ondag den 8 juni på eftermiddagen, cirka runt 4 tiden, åkte vi in för en kontroll. Vattnet fortsatte att gå, dock bara lite och mina värkar höll inte i sig så länge, snitt var 40 min. Men läkaren bestämde att jag skulle sättas igång på tordagsmorgonen, då jag haft en tidig vattenavgång och inget händer. Det finns en regel som säger att om inget har hänt efter en vattenavgång, ska man sättas igång efter 72 timmar för infektionsrisken.
Men på kvällen så började mina värkar bli att starkare och längre + de började komma oftare. Efter flera timmar med värkar med 5 minuters mellanrum så åkte vi in till förlossningen, då jag inte kunde hantera smärtan längre, och när jag väl var inne på förlossningen kl 03 på natten visade det sig att jag var öppen 5 cm.
Torsdagen den 9 juni är den dagen jag skulle ha blivit igångsatt, men älskade tösen bestämde sig för att komma och jag slapp en igångsättning. Nu var förlossningen igång. Jag fick lustgas på 50% men efter några timmar var de tvungen att höja till max, men det hjälpte enbart inte så en ryggbedövning skulle jag få. Jag fick dock min ryggbedövning när jag var öppen 7 cm, men smärtan var alldeles för intesiv och fick den för sent. Inte nog med att jag fick vänta en timme på att få den då narkosläkaren var på operation. Från och med då jag kom in på förlossningen tills ryggbedövningen var det värsta jag varit med om. Den smärtan jag hade, fy fan säger jag bara. Men efter jag hade fått min ryggbedövning och den gett värka mådde jag toppen. Jag hade inte alls ont och kunde vila mig mellan värkarna. Sedan kom krystvärkarna och då var det bara att krysta på. Det fanns inget bättre då att känna att man vill krysta och den kraften att få föda sitt barn var helt otroligt. Helt utan förvarning känner jag under en krystvärk att hon är påväg ut, men ingen barnmorska eller undersökterska märkte det. Jag började ropa till att hon kommer, och de hann precis få på sig skyddskläder och handskar och upp med fotstöden innan jag krystade några få gånger och sedan var hon här hos oss. 12.51 på torsdagen den 9 juni föddes Malva. Absout det bästa av hela förlossningen, att få föda henne, henne vi längtat efter.
Jag hade en tuff förlossning då jag gick hemma väldigt länge med värkar, 6 timmar med max 10 minuters mellanrum, inte fått sovit på mer än ett dygn och fick bedövningen för sent. Jag fick den när jag absolut inte kunde hantera smärtan längre. Jag fick jobba länge med den smärtan och förlossnngen tog 12 timmar från inskrivningen. Men 12 timmar senare var hon här <3
Skulle jag, trots smärtan, födda henne om jag visste hur allt skulle gå till och hur ont det gjorde? Absolut utan tvekan. Det finns inget mer otroligare att få födda det barn som du skapat och burit på i 9 månader. Den lättnaden och känslan att höra barnets första skrik, få barnet upp till bröstet och få känna på sitt barn är helt otrolig! Nu ska man bara återhämta sig efter förlossningen och det får ta sin tid.
Det var en väldigt kort sammanfattning till er som vär intresserad och vill veta om min förlossning!
Tack för din berättelse :) vet inte om du har läst min,den tog 19h från inskrivning hehe men skulle gjort om den utan tvekan.Tror min berättelse ligger under april månad :) kram
fin läsning, alltid kul o läsa om andras förlossning då alla verkligen är så olika.
Vad kul att läsa! Jag tycker det lät som att det gick väldigt bra :) Men var du bara hemma 6 timmar med värkar? Det måste ju ändå vara ganska normalt, eller ganska kort i alla fall :) Jag var hemma 22 timmar med värkar som kom var 5e minut, men min förlossning var ju rätt utdragen.
Vad skönt i alla fall att du hann få din EDA som du ville ha och att allting gick bra för er! Det är det viktigaste! Det gör sviiinont men det är ju helt klart värt det :) Vad duktig du var som fixade det!! Supergrym!
Jo, vi mår jättebra :) Och Oliver är så duktig med Minna och springer till henne så fort hon gnyr. Men man märker att han känner sig lite utanför och håller sig nu skitnära och alldeles intill en hela tiden, vilket gör att man trampar på och snubblar över honom flera gånger varje dag...
Jag hade också en långdragen förlossning, men jag var hemma i ca 25 timmar med värkar haha. Jag tycker allt känns så dimmigt när jag ser tillbaka på det, men jag minns ändå hur fantastiskt det var att föda barn. Jag längtar till nästa gång, fast då behöver det kanske inte ta så lång tid haha. :p
Grymma vi är som fixar förlossningar! :D
Jag ska ju verkligen inte klaga på min förlossning eftersom den tog 4 timmar från inskrivnig och krystvärkar i 20 min :) men det är så häftigt vad kroppen klarar av och nu har vi ju våra små mirakel :)
Svar: Ja det är så mysigt när man lyckas få fina bilder på djuren man älskar. Ska försöka få till en ny fotografering när vi flyttat så jag kan få upp lite bilder på tavelhyllorna jag ska ha i lägenheten :)
Behövde du sys något?
Fin berättelse gumman. Intressant att få läsa hur allt gick till när er söta lilla flicka kom till världen :) Å duktig var du!
kram kram kram
Jag håller med.. tyckte också att förlossningen var nåt av det häftigaste och mäktigaste jag varit med om. Skulle kunna göra om det igen. Och igen. Och kanske igen :)
grattis säger jag med, är själv orolig för min förlossning =)
