Du finns i mitt hjärta...
... i mina tankar och saknade efter dig finns kvar, föralltid.
Usch vad jag hatar dessa gravidhormoner. Jag är så känslig och börja gråta för småsaker. Jag har nu förstått vad som har skett i en bloggerska liv och jag känner med henne. Det finns ingen psykisk smärta än att behöva ta bort ett djur, ett liv man älskat!
Jag kan inte sluta gråta och tänka på min katt Snuttan, eller det var vår familjekatt. Men hon har funnits i liv sedan jag var 5 - 6 år. För ungefär 1½ år sedan fick vi ta bort henne. Hon var då 17 år gammal och hade småtumörer i hela kroppen. Vi valde att ta bort henne innan hon började få smärtor och innan tumörerna åt upp henne. Hon var inte sig själv längre och hon mådde inte bra. Hur självisk man vill vara och behålla djuret trots sjukdom så kan man inte det, när man skaffade sig djuret så tog man även ansvaret att sköta djuret. Men saknade efter dif Snuttan är enorm. Det sista jag ser innan jag ska sova varje kväll är ett fotografi på dig på mitt sängbord. Jag vet att du ser över mig och du finns alltid kvar i hjärtat <3
Tänker på dig tjejen och förstår din sorg. Ta din tid att sörja. Det får man och behöver man!
Usch! Nu fick jag med en tår i ögat.
Djur är så speciella för en, och de är klart man måste sörja dom.
Uscha!
Nu fick jag mer tårar i ögonen :') Tack så mkt, vännen! Det värmer att höra din omtanke, och att du verkligen förstår mig! <3 Tacktacktack!
Din katt blev väldigt gammal hon också - de fick leva länge båda två! :) Min katt blev 17,5. Och vetrinären sa att medelåldern ligger på 14 år när det gäller katter. Min katt hade kraftig njursvikt och det fanns inget att göra åt det, för skulle det funnits så skulle vi valt det. Men han kunde inte äta, dricka eller gå på toaletten, så skulle vi inte tagit beslutet så skulle han svälta ihjäl, så jag är ändå glad för att vi gjorde som vi gjorde.
Men det är tomt och svårt utan honom, och jag tycker de två minuterna som jag var i mina föräldrars hus förut idag (han bodde där för att slippa flytta ännu en gång), var de värsta i mitt liv. Jag visste redan innan att jag inte skulle gå någon annan stans än i hallen, och då skulle jag inte se de där sakerna som är borta. Men han kom alltid till dörren när man kom, och så fort jag öppnande "letade" jag efter från vilket hörn han skulle dyka upp. Men han kom inte :'(
Men både du och jag gjorde något bra för våra djur. Både din, och min katt, skulle mått sämre om de skulle fått fortsätta. Samtidigt som det är lätt att vara egoistisk och tycka synd om sig själv som måst fortsätta vardagen, så gjorde vi det bästa för att de skulle få det bra. Vi kunde inte gjort mer!
Kramar <3
Ja, jag förstår att du längtar. Jag längtar också, är inte mycket i min "gamla" garderob som passar ännu utan får fortfarande använda mycket mammakläder..
Förstår att du saknar din katt! Jag kan fortfarande vakna och gråta för jag saknar mina kaniner som dog för över 10 år sedan.. Dom blev 7-8 år mina sötnosar. Och saknar min häst som jag sålde till Finland och förmdligen inte kommer träffa igen.. Djur betyder SÅ mycket!
Kramar!
Sv: Ja, verkligen jätte dåligt. Blir trött bara jag hör deras namn nu alltså. Så mkt dom redan klyddat till med allt hit och dit. Trodde det skulle vara klart nu, men nä...
Haha okej:)
usch ja det är hemskt när man förlorar ett djur sådär, blir så himla ledsen när jag tänker på att min lilla misse ska försvinna en vacker dag !!
Usch, det är verkligen jobbigt att behöva ta bort ett älskat husdjur. Vi var också tvungna att ta bort våran kisse för dryga två år sedan. Riktigt jobbigt. :(
Sv: Tack så hemskt mycket! :)
Åh, min första kanin hette Snuttan :) Grät floder när vi var tvungna att ta bort henne... Svårt att förstå i förväg hur mycket man kan älska ett djur.
DOm där hormonerna är inte lätta inte... KOmmer ihåg när vi fick reda på att vi var gravida nu sist. Hade inte berättat för ngn och hade precis bestämt oss för att behålla barnet och berätta för alla när min morfar dog.. Det blev bara så fel allt...
