Stolt matte
Jag måste bara berätta hur otroligt stolt jag är över min lillkille här hemma. Gizmo har bara bott hos oss i lite mer en vecka och nu har har totalt hittat sig till rätta, visar vart alla saker ska vara. Redan efter 2 dagar så var han trygg med mig och sambon och hemmet. Nu styr han och ställer här :) Men det är skönt med någon hårig lite bebis som passar perfekt in i min vardag. Redan då vi började med att lära han gå i koppel tog det bara en promenad (som visserligen tog sin tid) och efter det så kan han gå i det super. Dock så vill han gärna springa med det i munnen men så fort han känner en intressant doft så släpper han det och går så fint.
Men idag när vi skulle tvätta så beslöt vi oss för att låta han stanna kvar här uppe så länge och se hur han reagerar då vi båda går. Annars är det bara jag som är bort ibland då jag pluggar, och sambon är hemma med honom. Vi gick ner och när vi kom upp så tittade han bara på oss och se la sig ner. Inget mer, ingen förtvivlan..
Efter en stund så tänkte vi att vi skulle ställa oss utanför dörren och se hur han reagerar. Det ända han gjorde var ett litet pip sen inget mer. När han hade varit tyst ett tag så gick vi in och han fick mycket beröm och kärlek.
Min duktiga kille börjar bli stor på alla sätt :) Men bebis pälsen sitter fortfarande kvar tack och lov, den är LJUVLIG!
Men idag när vi skulle tvätta så beslöt vi oss för att låta han stanna kvar här uppe så länge och se hur han reagerar då vi båda går. Annars är det bara jag som är bort ibland då jag pluggar, och sambon är hemma med honom. Vi gick ner och när vi kom upp så tittade han bara på oss och se la sig ner. Inget mer, ingen förtvivlan..
Efter en stund så tänkte vi att vi skulle ställa oss utanför dörren och se hur han reagerar. Det ända han gjorde var ett litet pip sen inget mer. När han hade varit tyst ett tag så gick vi in och han fick mycket beröm och kärlek.
Min duktiga kille börjar bli stor på alla sätt :) Men bebis pälsen sitter fortfarande kvar tack och lov, den är LJUVLIG!
Kommentarer
Postat av: Simone
Sv: Exakt, och det värsta är, om man lever i usa ex. Att om man träffas som unga (gay) lever ihop i 30 år, adopterar och lever lyckligt så hamnar den ena i olycka, hamnar i koma på sjukhus så får endast familjen närvara och bestämma om respiratorn ska stängas av..
Vilket betyder att partnern ifråga inte har ett ord att säga till om! :/
Postat av: simone
Sv: Haha jaa, jag kan säkert sitta i flera timmar med rätt person och diskutera, en del går det inte att prata med dock, och anra bara säger "Det är äckligt" så är dem tysta ^^
Trackback
