Jag ska aldrig bli hunduppfödare

En lördag förmiddag då jag åkte till Orust, Göteborg, för att hämta hem den lyckan jag längtat efter fick jag se Gizmos uppfödare och alla hennes hundar. Pamela, som uppfödaren heter, är den mest ängla liknande person som jag vet, hon är helt otrolig. Så mycket omtanke och kärlek kan man inte få ifrån en och samma person om det är inte är Pamela.
När jag stod där och höll min lille Gizmo i famnen kunde jag se alla mina tibbar som jag hade. Att jag också hade blivit en uppfödare av tibbar. Det är och var ett stort instresse som jag sedan i framtiden kunde tänka mig. Men igår, onsdag, då jag fick höra på grundkursen en massa hemska saker. Då dog mitt mål, min dröm.. Det visar sig vara så att när en tik stöter bort en av sina valpar så har valpen ett eller flera funktionshinder. Jag visste att hundar kunde födas med funktionshinder, men inte visste jag vad man gjorde mot de små liven. En bortstöt valp måste tas bort. Det är upp till uppfödarna att ta bort valpen och de olika tekniker man tar bort valpar med är omtänksamma eller rent djävulsk.

Det finns 3 "vanliga" kände sätt att ta bort en valp:
1. Är att ringa till en veterinär som kommer och ger den lille valpen en spruta som sedan får
    somna in. Det är det mest humana att göra. Valpen lider inte och kan få somna in i lugn
    och ro.
2. Att gasa valpen så den lämnar vår jord.
    (Vilket jag personligen tycker inte man bör göra)
3. Det sista och bland det hemskaste är att bara puta valpen åt sidan och låta den dö av sig 
    själv. Jag förstår inte hur man kan låta valpen dö utav sig själv.
    Låta den ligga och bara lida. Tyvärr så var det många som gjorde så, men det finns
    tydligen mycket mer otäcka sätt att göra sig av med en valp, och jag tänker inte nämna
    det. Tro de flesta kan gissa ut en del själv.

Jag blir så upprörd hur man bara kan låta en valp dö vid sida om. En spruta ska den ha. Det är absolut det bästa för valpen. Tyvärr finns det en del människor som inte kan ta hand om varken djur och barn och de borde inte få ha något av det.

När en tik stöter bort flera valpar är de något som inte stämmer med tiken och den bör absolut kollas. Det rekommendeas enligt SKK att en tik som stöter bort sina valpar ska inte få paras mera.


Så min idé och intresse av att vara en uppfödare har jag lagt ner. Jag skulle aldrig klara av att sätta en spruta i en valp som precis fått kommit till världen och sedan få försvinna. Oavsett om att ge den en spruta är det bästa och minst smärtsamt så skulle aldrig mitt hjärta klara av det. Jag skulle inte vilja ta bort en valp som ev. kan ha synfel, hörsel eller något liknande fel, för den kan ändå leva ett liv. OM den hamnar hos en rätt person som kan ta hand om den och älska den för den är. Men sen vet man ju aldrig varför modern stötte bort sin valp. Och ska man ta tester så kan man inte se sådant då din måste hinna utvecklas och under den tiden kan den lida av ett funktionshinder. Så nej jag kommer inte att bli en uppfödare, men hundar kommer jag alltid ha. 2 eller flera :)

2010-03-11 @ 20:02:50 Permalink


Kommentarer
Postat av: Paméla

Tack Jennie!! Ofantligt vackra ord som känns för stora för att jag ska kunna ta till mig! =o)



Men att behöva avliva en valp är något av det grymmaste man som uppfödare behöver stå ut med. Även de valpar man hinner se dö under en förlossning pga av att det tar för lång tid för mamman att få ut dem och syret tar slut, tär på ens hjärta och själ!

Som tur var händer det inte ofta! Men jag brukar ge även dessa bebisar ett namn och begrava dem. De är små liv som ska behandlas med kärlek och respekt!

Aldrig, aldrig skulle en valp få plågas till döds hos mig! Här har valpar fått bo i min BH och jag har själv matat dem för hand om mamman ej klarat eller om de varit svaga.

Jag har räddat en halt valp som var utdömd av veterinären men som fick ett härligt liv fast hon hoppade på bakbebenen.



Jag hade GT bror till Ludde som somnade in i dag, i min BH i 3 veckor och gav honom mat själv dygnet runt. Man var lite efterbliven men jag älskade honom över allt alla år jag sedan fick ha honom hos mig..

Men

I december 08 fick jag ge en valp en insomningsspruta då hon var gomspalt och inte skulle fått leva ett normalt liv.

Men jag grät så jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig. Och nu ligger hon här ute hos Gamla Nelly.

se http://lilltibbens.blogg.se/2008/december/ Hur beskriver man sorg.

Lill Tibben´s Ever lasting love.



Men detta ska inte avskräcka dig gumman.

19 år av kärlek och viss del sorg! Även en dag som i dag då Ludde fick somna in efter massor av lyckliga år!



Det är värt varje tår,varje förtvivlan, all den glädje och kärlek som jag får vara med och sprida!



Det är mitt kall här i livet!



Kram







2010-03-12 @ 19:34:49
URL: http://lilltibbens.se
Postat av: Sarah

Hej Jennie !



Har du passion för rasen, och intresse av att föda upp nya små tibbar så tycker jag att du ska göra det. Ja, det är riskfyllt med avel, men hos tibetansk spaniel ( bland andra sunda raser ) inträffar det oftast inga komplikationer i samband med parning och valpning. Själv hade jag avelsplaner med tibbe, men av olika medicinska/fysiska anledningar fick jag lägga planerna på hyllan. Dock har jag mina tre små bustroll som sällskap, vi tränar lite vardgaslydnad och jag ställer gärna ut en del så länge kroppen orkar. Jag önskar dig varmt lycka till, och hoppas att du inte lägger ner avelsplanerna för gott.



Kramar !

2010-03-12 @ 23:15:40
URL: http://www.123minsida.se/inpomps

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0