Vila i frid Snuttan
I tisdags var den värsta dagen i mitt liv.
Dagen började med att jag fick ett samtal ifrån min mamma, att hon skulle åka iväg i 2 dagar och jag skulle åka hem och mata Snuttan. Vi hade en månad tillbaka pratat om att vi är tvunga att avliva Snuttan för hennes bästa, och mamma skulle ha bokat en tid på måndagen men det har varit jobbigt så vi har flyttat fram tiden många gånger. Nu fick jag nog av att gå och vänta på tid och ansåg att vi måste göra det rätta för Snuttan. Efter en kort stund ringde mamma tillbaka och då hade vi fått en tid, kl 14.00.
Vi åkte in til djursjukhuset och gjorde oss redo i ett rum. Ända sen vi kom in i rummet till vi lämnade rummet utan henne så låg hon i min famn. Jag kan fortfarande känna hur hennes starka kropp låg i mina armar till att hennes kropp var livlös, hur hon andades och tittade mot mig. Jag klappade och kliade under insomingen och se hur hon började försvinna var smärtsamt. Men jag är glad att jag tog beslutet att vara med under processen och speciellt att få ha henne i mina armar.
Nu har det gått 2 dagar men det känns inte något bättre. Har svårt att sova om nätterna och vaknar tårig på morgonen.
Men jag har nu insett att hon har det bra där hon är och hon kunde inte ha blivit mer älskad än vad hon var!'
Jag saknar dig Snuttan, Tänker på dig något enormt mycket! Du finns i mitt hjärta och det kommer du Alltid att göra <3<3
Dagen började med att jag fick ett samtal ifrån min mamma, att hon skulle åka iväg i 2 dagar och jag skulle åka hem och mata Snuttan. Vi hade en månad tillbaka pratat om att vi är tvunga att avliva Snuttan för hennes bästa, och mamma skulle ha bokat en tid på måndagen men det har varit jobbigt så vi har flyttat fram tiden många gånger. Nu fick jag nog av att gå och vänta på tid och ansåg att vi måste göra det rätta för Snuttan. Efter en kort stund ringde mamma tillbaka och då hade vi fått en tid, kl 14.00.
Vi åkte in til djursjukhuset och gjorde oss redo i ett rum. Ända sen vi kom in i rummet till vi lämnade rummet utan henne så låg hon i min famn. Jag kan fortfarande känna hur hennes starka kropp låg i mina armar till att hennes kropp var livlös, hur hon andades och tittade mot mig. Jag klappade och kliade under insomingen och se hur hon började försvinna var smärtsamt. Men jag är glad att jag tog beslutet att vara med under processen och speciellt att få ha henne i mina armar.
Nu har det gått 2 dagar men det känns inte något bättre. Har svårt att sova om nätterna och vaknar tårig på morgonen.
Men jag har nu insett att hon har det bra där hon är och hon kunde inte ha blivit mer älskad än vad hon var!'
Jag saknar dig Snuttan, Tänker på dig något enormt mycket! Du finns i mitt hjärta och det kommer du Alltid att göra <3<3
Kommentarer
Postat av: Paméla
Hej Jennie!
Nu har jag hittat din blogg.. Ge dig tiden att sörja.. Kram
Trackback
